Hur du väljer ett portabelt vattenfilter eller vattenrenare - Ta det säkra före det osäkra!

Konsekvenserna av att dricka förorenat vatten kan vara livshotande, så det viktigaste du bör söka i ett bärbart vattenfilter eller vatten-renare är SÄKERHET! Följande information ska hjälpa dig att göra det mest säkrast valet.

Om du inte alltid går runt med testutrustning för vattenkvalitet kan du aldrig säkert veta vad som finns i vattnet du dricker. Saken med sådant som bakterier, protozoer, sporer och virus är att du inte kan se dem! Så det säkraste är att förutsätta att en okänd vattenkälla kan innehålla vad som helst.

Det finns många produkter på marknaden som hävdar filtrering eller rening av vatten och påstår att de gör vattnet säkert att dricka. En skrämmande sanning är att denna bransch är oreglerad. En tillverkare kan göra vilka påståenden om sina produkter de vill. De behöver inte ens testa eller kvalificera sina produkter!

För att vara säker på att du inte blir vilseledd och kan fatta ett välgrundat beslut, har du här 6 viktiga frågor du borde fråga. Vi har också gett dig svaren!


1. Vad är skillnaden mellan vattenrening med portabel vattenrenare (eller om man så vill, en vattenrengörare eller vattenreningsverk) och ett vattenfilter?

En riktig vatten-renare avlägsnar, dödar eller inaktiverar alla typer av sjukdomsframkallande mikroorganismer, såsom bakterier, virus och protozoer, sporer, (sjukdomsframkallande patogener) vilket gör vatten säkert att dricka.

Ett bärbart vattenfilter tar bara bort bakterier och protozoer, men INTE virus, som är mycket mindre. Du kommer sannolikt att bli väldigt sjuk med hjälp av ett vattenfilter om du försöker rena vatten som innehåller virus.

Så det är rättvist att säga att vatten-renare/-reningsverk är ett säkrare alternativ än vattenfilter.


2. Vilka standarder krävs av tillverkare att klara för att få sälja ett portabelt vattenfilter eller vattenrenare till allmänheten?

Ingen. Det finns inget som hindrar någon från att göra ett vattenfilter ur en gammal socka och hävda att den renar världen från sjukdomsalstrande patogener och sälja den till allmänheten. Den “bärbara vattenfilterindustrin” är helt oreglerad och som ett resultat florerar många överdrivna vilseledande och ogrundade påståenden.

Så, lita inte på allt du läser! #Fakenews


3. Vad skall konsumenter leta efter för att veta om en produkt är pålitlig?

Det viktigaste att leta efter är bevis på trovärdig testning. Tillverkaren ska ha ett “testcertifikat” för varje produkt inom sitt sortiment, vilket visar att de uppfyller lämpliga standarder. Testcertifikaten bör vara tillgängliga att läsa på deras hemsida eller åtminstone på begäran. Fråga dig själv detta, -om ett företag har testat sina produkter, varför skulle de inte visa resultaten?

Så, tillverkare ska visa att deras produkter är testade och kvalificerade enligt lämpliga standarder.


4. Vilka är då lämpliga standarder att testa vattenrenare och vattenfilter emot?

Detta är kärnpunkten i frågan, och där följande kunskap kan hålla dig säker. Varning! – om du inte redan är uttråkad, bör följande ordna med det!

Ta ett djupt andetag …

"EPA (Environmental Protection Agency) Guide Standard Protocol" skrevs 1987 för att testa mikrobiologiska vatten-renare. Detta blev internationellt guldstandarden och bestämde vilken nivå av minskning av virus, bakterier och protozoer som behövs innan vatten är säkert att dricka. Nästa organisation att kasta sin hatt i “dricksvattenstandard-ringen” var NSF (National Sanitation Foundation), som skapade sin egen rekommendation, NSF P231 Mocrobiological Water Purifiers Protocol ("mikrobiologiska vattenreningsverks-protokollet”).

Kryddat kranvatten?

Detta bygger på de ursprungliga EPA riktlinjerna, men revideras mer regelbundet, vilket möjliggör ny teknik och nya organismer att testa med. Det fullständiga NSF P231-protokollet kräver att tester utförs på två olika typer av vatten under en 11-dagars testperiod (eller filtrets livslängd, vilket som inträffar först). Under de första sex dagarna testas filtret med ”General Test Water (Type 1)”. Det här är bara “kryddat kranvatten” – utformat för att testa hur filtret skulle klara av virus- och bakteriekontaminering i kranvatten. Detta test borde vara en bagatell att passera.

Vad är utmaningen med vattenrening?

Den verkliga utmaningen kommer under de sista fem dagarna när typ 1-vatten ersätts av ”Challenge Test Water (typ 3)” (utmaningstestvatten). Detta typ 3-vatten är smutsigt, kallt, pH-inställt, har upplösta fasta ämnen och organiskt material inblandat i och innehåller naturligtvis en mängd virus och bakterier! Det vatten är utformat för att representera det värsta scenariot du kan komma över i den verkliga världen. Det är praktiskt taget avloppsvatten. Vare sig vid vandring i naturen eller under reser genom utvecklingsländer, skulle du då inte sova bättre om du visste att din vattenrenings-produkt har klarat hundratals liter av värsta möjliga vatten genom filtren och passerat med bravur?

Mycket oroande är att de flesta vattenfilter och renare som säljs i butiker inte kan slutföra den andra halvan av NSF P231-protokollet med typ 3 utmaningstestvatten. Därför är de flesta produkterna på marknaden faktiskt inte testade enligt de verkliga standarderna, de som motsvarar de du kommer att använda dem i!

Saker och ting blir än grumligare (som typ 3 grumligt vatten!).

Vissa tillverkare hävdar att de uppfyller eller överstiger EPA-riktlinjerna och NSF P231-standarderna. De har emellertid bara slutfört typ 1-vattenfasen i protokollet, de har inte slutfört typ 3-steget i 11-dagstestet. Till exempel finns det faktiskt ett vattenfilter-märke som visar sitt testcertifikat på nätet och certifikatet säger att testet endast utfördes på 1 liter vatten! Så ingen vet hur effektiv den produkten är efter denna första liter!

Man skall också se upp med filter eller renare som hävdar att de uppfyller “NSF 42 & 53” -standarden. Dessa standarder är för “hälso- och estetiska smakeffekter hos vattenfilter för HUSHÅLLS-vatten”. Allt detta test visar att de är lämpliga för filtrering av vissa ämnen i vatten från kranen i ditt hem. De tar inte bort bakterier och virus!

Så, NSF P231-standarden är det enda testet som är värt att nämna. Det är mycket svårt att klara då det inkluderar 11 dagars testning med typ 1 och sedan typ 3 vatten. Det är standarden som din vatten-renare/vattenrengörare ska testas till och klara. Om det inte finns något omnämnande och bevis på NSF P231 eller EPA guidningstest, ifrågasätt varför!


5. Vilka kompetenta laboratorier kan man förlita sig på att testa vattenrenare enligt de krav som ställs enligt relevant standard?

Testning ska alltid ske via ett externt oberoende laboratorium. Labbet ska vara ISO 17025 ackrediterat, vilket ser till att det är kompetent och följer bästa praxis. Här är några laboratorier som uppfyller dessa kriterier och har relevant erfarenhet av att testa dricksvatten.

• NSF (National Sanitation Foundation) Ann Arbor, Michigan, USA
• BCS (Biological Consulting Services) Gainesville, Florida, USA
• Biovir Laboratories Kalifornien, USA
• WQA (Water Quality Association) Illinois, USA
• SGS Worldwide
• Flera universitetslaboratorier världen över (med relevanta fakulteter)

Så, om laboratoriet som refererats i ett testcertifikat inte är något av ovanstående för ett internationellt sålt varumärke, kanske det borde göra det befogat med en del ytterligare grävning för att säkerställa referensen och dess ackreditering.

Man kan läsa mer om vattenrening här:

https://kontrollwiki.livsmedelsverket.se/artikel/339/mikrobiologiska-sakerhetsbarriarer
https://www.swedac.se/amnesomraden/dricksvattenanalys/


6. Vilka andra överväganden finns det när det gäller säkerhet hos vattenrenare?

Nu vet du att om en produkt hävdar att den är en vatten-renare, tacklar den virus, utöver bakterier och protozoer. Det finns två metoder som vanligen används för att rena vatten i bärbara reningsprodukter. En använder “ihåliga fibermembran” som i grunden fungerar som en fysisk barriär eller säkerhetsbarriär, och stoppar mikroorganismer medan vatten släpper igenom. Den andra metoden innefattar användning av ett element som kemiskt reagerar med innehållet i vattnet.

Ihåliga fibermembran (Hollow Fibre Membranes) : Storleken på “porerna” (hålen) i fibermembran är vad som är viktigt. Storleken är avgörande, eftersom porerna måste vara mindre än vad vi tänker blockera. De flesta vattenfilter använder hålfibermembran (eller andra material) med en porstorlek på 0,1 eller 0,2 µm (mikrometer) (eller 100 eller 200 nm (nanometer)). Vid denna storlek kommer de säkert att blockera protozoer och bakterier, men virus är mycket mindre och skulle passera genom dessa porer. Vissa vanligt förekommande magsjukdomsframkallande vattenburna virus kan vara så små som 0,02 µm (eller 20 nm).

Storlekar på mebran för vattenrening

Membranerna som vi använder i våra LifeSaver-vattenrenare har en porstorlek på cirka 15 nm eller 0,015 µm. Så våra membran är som en tennisracket, regn (vattenmolekyler) kan passera, men tennisbollen (minsta vattenburna virus) kan inte komma igenom.

Det verkligt fantastiska att använda ihåliga fibermembran är att, allteftersom produkten används, börjar porerna att blockeras. Så småningom kommer varenda por att blockeras och även vattenmolekyler kommer inte att passera igenom. Även om detta verkar som en nackdel för användaren (eftersom de behöver köpa en ersättningspatron) är det oerhört viktigt att ha en tydlig indikation på att din produkt inte fungerar längre. Åtminstone kan du inte dricka farligt vatten från en LifeSaver-produkt om den slutar att låta vatten komma igenom! Det är på grund av denna funktion, samt i kombination med att vi blockerar virus och testas fullständigt enligt NSF P231-standarder, som vi vågar kalla våra produkter FAILSAFE, (eller på ren svenska ”idiotsäkra”).

Adsorptiv Teknik: Kom ihåg den andra metoden vi nämnde?

Tja, vissa vatten-renare är beroende av att använda ett element/material för att frambringa kemiska reaktioner med föroreningar i vattnet. Detta element skapar effektivt en attraktion, lite som när någons hår dras till en ballong på grund av statisk elektricitet. När vattnet passerar dras föroreningarna i vattnet till elementet och håller fast vid det, vilket betyder att endast säkert vatten passerar till användaren. Det är bra på kort sikt, men tyvärr tar det inte lång tid för elementet att förlora sin attraktion. Eftersom elementet får allt fler föroreningar som fastnar på det blir det mindre och mindre effektivt, särskilt med grumligt eller gravt smutsat vatten. Produkter som använder denna teknik skulle kämpa med typ 3 vatten. Kortsiktig effektivitet hos dessa produkter är exakt varför vissa företag testar endast de första 1 liter!

Den verkliga faran med produkter som använder adsorptiv teknik är dock att när materialet väl slutar locka de skadliga föroreningarna, finns det ingen fysisk barriär att blockera dem från att passera igenom till användaren. För att göra saken värre, finns det inget sätt för användaren att veta när elementet har nått den punkten! Det är därför som vissa vatten-renare kommer att hävda att ta bort virus för bara 100 liter (inte alls speciellt mycket) eller till och med föreslå att man ersätter elementet efter några månader. Detta gör att användarna antingen tvingas hålla räkningen på antalet liter de dricker, eller komma ihåg hur länge sedan de ersatte elementet. Inte särskilt praktisk och inte särskilt säkert!

Kända Adsorptiva material

Kända Adsorptiva material är: bärarmaterial av plast mer finkorniga material såsom Leca, GAC (aktivt kolgranulat), antracit, keramiska material och sand.

Så, produkter som använder adsorptionsreaktioner är inte effektiva under lång tid. Användaren kan inte berätta när de har slutat rena vatten effektivt, så därför spelar du ”rysk roulett” med din hälsa. Medan LifeSaver vattenrenare använder hålfibermembran som i slutändan blockeras, skyddande användaren.

(Det finns faktiskt ytterligare en variant på ovan, som eventuellt kan beskrivas som en tredje metod, men det har inte på samma sätt relevans för rening av vatten genom filtrering, vilket är huvudämnet ovan då det är vanligast förekommande i moderna vattenfilter och vatten-renare. Det är kemisk fällning (avskiljning) kombinerat med desinfektion (inaktivering), där det senare i portabla system oftast är Jod- eller Klor-tabletter. Effektiv rening av dricksvatten med denna princip används mest i kommunala vattenreningsverk.

Nu vet du att om en produkt hävdar att den är en vatten-renare, tacklar den virus, utöver bakterier och protozoer. Det finns två metoder som vanligen används för att rena vatten i bärbara reningsprodukter. En använder “ihåliga fibermembran” som i grunden fungerar som en fysisk barriär eller säkerhetsbarriär, och stoppar mikroorganismer medan vatten släpper igenom. Den andra metoden innefattar användning av ett element som kemiskt reagerar med innehållet i vattnet.

Ihåliga fibermembran (Hollow Fibre Membranes) : Storleken på “porerna” (hålen) i fibermembran är vad som är viktigt. Storleken är avgörande, eftersom porerna måste vara mindre än vad vi tänker blockera. De flesta vattenfilter använder hålfibermembran (eller andra material) med en porstorlek på 0,1 eller 0,2 µm (mikrometer) (eller 100 eller 200 nm (nanometer)). Vid denna storlek kommer de säkert att blockera protozoer och bakterier, men virus är mycket mindre och skulle passera genom dessa porer. Vissa vanligt förekommande magsjukdomsframkallande vattenburna virus kan vara så små som 0,02 µm (eller 20 nm).

Storlekar på mebran för vattenrening

Membranerna som vi använder i våra LifeSaver-vattenrenare har en porstorlek på cirka 15 nm eller 0,015 µm. Så våra membran är som en tennisracket, regn (vattenmolekyler) kan passera, men tennisbollen (minsta vattenburna virus) kan inte komma igenom.

Det verkligt fantastiska att använda ihåliga fibermembran är att, allteftersom produkten används, börjar porerna att blockeras. Så småningom kommer varenda por att blockeras och även vattenmolekyler kommer inte att passera igenom. Även om detta verkar som en nackdel för användaren (eftersom de behöver köpa en ersättningspatron) är det oerhört viktigt att ha en tydlig indikation på att din produkt inte fungerar längre. Åtminstone kan du inte dricka farligt vatten från en LifeSaver-produkt om den slutar att låta vatten komma igenom! Det är på grund av denna funktion, samt i kombination med att vi blockerar virus och testas fullständigt enligt NSF P231-standarder, som vi vågar kalla våra produkter FAILSAFE, (eller på ren svenska ”idiotsäkra”).

Adsorptiv Teknik: Kom ihåg den andra metoden vi nämnde?

Tja, vissa vatten-renare är beroende av att använda ett element/material för att frambringa kemiska reaktioner med föroreningar i vattnet. Detta element skapar effektivt en attraktion, lite som när någons hår dras till en ballong på grund av statisk elektricitet. När vattnet passerar dras föroreningarna i vattnet till elementet och håller fast vid det, vilket betyder att endast säkert vatten passerar till användaren. Det är bra på kort sikt, men tyvärr tar det inte lång tid för elementet att förlora sin attraktion. Eftersom elementet får allt fler föroreningar som fastnar på det blir det mindre och mindre effektivt, särskilt med grumligt eller gravt smutsat vatten. Produkter som använder denna teknik skulle kämpa med typ 3 vatten. Kortsiktig effektivitet hos dessa produkter är exakt varför vissa företag testar endast de första 1 liter!

Den verkliga faran med produkter som använder adsorptiv teknik är dock att när materialet väl slutar locka de skadliga föroreningarna, finns det ingen fysisk barriär att blockera dem från att passera igenom till användaren. För att göra saken värre, finns det inget sätt för användaren att veta när elementet har nått den punkten! Det är därför som vissa vatten-renare kommer att hävda att ta bort virus för bara 100 liter (inte alls speciellt mycket) eller till och med föreslå att man ersätter elementet efter några månader. Detta gör att användarna antingen tvingas hålla räkningen på antalet liter de dricker, eller komma ihåg hur länge sedan de ersatte elementet. Inte särskilt praktisk och inte särskilt säkert!

Kända Adsorptiva material

Kända Adsorptiva material är: bärarmaterial av plast mer finkorniga material såsom Leca, GAC (aktivt kolgranulat), antracit, keramiska material och sand.

Så, produkter som använder adsorptionsreaktioner är inte effektiva under lång tid. Användaren kan inte berätta när de har slutat rena vatten effektivt, så därför spelar du ”rysk roulett” med din hälsa. Medan LifeSaver vattenrenare använder hålfibermembran som i slutändan blockeras, skyddande användaren.

(Det finns faktiskt ytterligare en variant på ovan, som eventuellt kan beskrivas som en tredje metod, men det har inte på samma sätt relevans för rening av vatten genom filtrering, vilket är huvudämnet ovan då det är vanligast förekommande i moderna vattenfilter och vatten-renare. Det är kemisk fällning (avskiljning) kombinerat med desinfektion (inaktivering), där det senare i portabla system oftast är Jod- eller Klor-tabletter. Effektiv rening av dricksvatten med denna princip används mest i kommunala vattenreningsverk.


Har vi glömt något?

Ja, det skulle faktiskt vara en punkt nummer 7 här.

LIfesaver-produkterna använder alltså hålfibermembran med en porstorlek av 15 nm eller 0,015 µm. Dessa membran är relativt flexibla. Med dessa två förutsättningar får man ytterligare en extremt viktig egenskap. Det är att varenda gång man pumpar upp trycket i en Lifesaver-produkt så får man en säkerhetskontroll. Det är nämligen så att membranen när de är igångsatta första gången (se snabbinstruktion i manualen) då man fyller med vatten och pumpar upp tryck. Då får man vänta några minuter innan vattnet kommer igenom hålfiltermembranen. Detta är pga att de måste bli vattenbemängda under tryck för att fungera och släppa igenom vatten alls. När detta är gjort kommer inte luft igenom filtren.

Vad är då säkerhetsfunktionen?

Jo, när du skall filtrera och rena vatten måste det tryckas igenom filtren med relativt högt tryck. Kommer det då luft, att det ”spruttar” luft, mer luft än vatten. Ja, då har något hänt med filtret och du vet att du inte kan lita på att det renar vattnet tillräckligt. Du kan därmed undvika att bli magsjuk. (en orsak till fördärvade filter kan vara hårda slag och stötar, eller att man fått in vasst och hårt material som sand eller glassplitter, vilket legat länge och skvalpat runt i behållaren. Detta kan naturligtvis helt undvikas.

Hur är detta annorlunda än andra filtermaterial? Jo, ett vanligt förekommande filtermaterial som delvis också fungerar som ett adsorptivt material, är keramiska filter. Dessa är hårda och kan spricka och har ofta en porstorlek på 0,1 eller 0,2 µm (100 eller 200 nm – för stora porer för virus). Men då man kan pressa luft igenom filtren också när de är intakta såväl som när det bildats en spricka på låt säga 0,5 µm, ja då kommer filtret också släppa igenom bakterier, utöver virus, protozoer och andra vattenburna patogener.

Så, det är bra alltså bra med en tydlig test av funktion hos filtret var gång du skall fylla släcka törsten, om du inte vill riskera allvarlig magsjuka, eller värre.


Sammanfattningsvis

Eftersom våra produkter var avsedda att användas av utsatta personer i utvecklingsländer eller efter katastrofer, måste vi se till att de har dessa medfödda egenskaper:

• Måste vara bärbar
• Måste inte kräva kemikalier eller elektricitet
• Måste ta bort alla typer av mikroorganismer (inklusive virus)
• Måste vara FAILSAFE (aldrig låta osäkert vatten passera)

Det är på grund av de sista två punkterna som vi är stolta över att ha de säkraste portabla vatten-renare som du hittar.

Låt oss lämna dig med en sista fråga, och du kan svara på den här för dig själv.

Varför skulle du vilja chansa med din hälsa?


Tillagd i varukorgen